Det var längesedan..
Sedan sist har jag blivit med tillsvidareanställning, ett barn till och sjukskriven med utmattning. Heja livet!
Huvudet känns ständigt som en överfull kastrull med stuvade makaroner. Just nu är jag inne i en sämre period i mitt mående.
Ständigt trött, sover dåligt, gråter så ögonen knappt syns bakom de svullna ögonlocken. Väldigt känslig för stress, ljud och ljus, panikångest. Yrsel och likgiltighet.
Vissa dagar ligger jag bara i soffan, förmår mig ingenting. Och vissa dagar orkar jag gå på affären. Andra dagar kanske laga mat och ta en promenad.
Ett steg fram, två bak, och sedan lite framåt igen. Frustrerande. Men jag har insett att det är såhär det är och kommer vara. Det får ta den tiden det tar. För bättre kommer jag må, så småningom.
Promenaderna försöker jag alltid ta mig ut på, för naturen och frisk luft är läkande, på sitt eget vis.