En man som heter Ove.
Sedan rullade dagen på med bättre humör, vi åt lunch, byggde lego, kollade på film, jag färgade håret och vi spelade på ipaden.
Kvällen slutade spontant med mat på max och bio med Pillan. Behövde lämna sjukstugan lite och se lite folk. Och vi såg som ni förstår på en man som heter Ove, och vilken film. Jag har nyss lyssnat på boken vilken jag gillade, men jag verkligen älskade filmen. Vilken känslostorm, jag skrattade och grät om vartannat, hela filmen.
Filmen grep tag om mig så hårt, att jag nästan inte kunde sluta gråta. Kan knappt förklara hur mycket känslor inom mig den rotade runt i.
Frågan är om det bara var filmen, eller en kombination av allt som pågått och pågår i mitt huvud också. Tycker det hänt mycket på slutet. Hur som helst, ni som inte sett den, se den nu! Förstår varför den är så hyllad.
Nu är jag nerbäddad bredvid lillen, som låter mycket bättre i andningen nu ikväll. Så skönt!
Inte en gnutta rödlila ser jag! Det smyger nog fram i solskenet.